Kalle Anka och socialismen

På den amerikanska detabbsiten Slate (www.slate.com) har Jeremy Stahl beskrivit oss svenskars vana att titta på Kalle Anka klockan 3 på eftermiddagen på julafton. Efter en noggrann beskrivning av denna vana utifrån en rad upptänkliga aspekter kommer han fram till att det är en bisarr företelese detta med Kalle klockan 3. Alltså att halva svenska folket sitter knäpptysta och tittar på gamla tecknade Disneyfilmer.

Det är alltid spännande att ta del av utomståendens uppfattningar om Sverige och svenskarna. Däremot missar han en av poängerna med denna vana. Den har passat socialisternas önskemål om avkristning och sekularisering väl.

När Kalle visades första gången 1959 hade vi en enda och statlig TV-kanal. Parallellt har då landet styrts i decennier av socialdemokrater och kommunister och skulle så göra i ytterligare 18 år därefter.

På socialdemokraternas och kommunisternas agenda har - uttryckt i partiprogram och i andra former - funnits en strävan efter att, för att tala med olika socialdemokratiska partiprogram, lyfta ut religionen och införa en konfessionsfri skola. En allmän misstro mot kristendom och religion i allmänhet har präglat båda dessa partiers program och politik.

Julafton handlar i grunden om att fira Jesu födelse. Det är därför vi firar denna dag. Men några försök att etablera detta i grunden i TV-utbudet i den först enda statliga TV-kanalen och därefter sedan 1969 i någon av de båda statliga TV-kanalerna har inte gjorts under det långvariga socialistiska maktinnehavet. Tvärtom.

För den socialistiska maktapparaten har det passat bra med en urvattning och då fanns plötsligt Kalle där och passade som hand i handske. Harmlös och meningslös och ett enkelt nöje främst för de små.

Själv har jag suttit där närmast varenda julafton kl. 3 sedan tidiga barnsben och i familjeklanen njutit i tystnad och andakt.

Politiska kommentarer på nätet

På internet kan som bekant vem somhelst vara hemlig. Det finns flera nackdelar med detta men det finns också vissa spännande fördelar.

Det finns en rad debattsidor där politiska ämnen tas upp eller berörs. Jag har själv skrivit på www.newsmill.se - som är ett i alla avseenden seriöst forum.

Om man ägnar en stund åt att titta runt inte bara på artiklarna utan också kommentarerna växer några insikter.

Den första är att det tycks finnas en oerhörd ilska och bitterhet mot företrädare för någon slags offentlig eller privat makt. Alltså en misstro mot samhällets företrädare. Den andra är hur låsta positionerna är: Det är svårt att tänka nytt utan att få skäll - för de som vågat sig på sådant. Den tredje är personfixeringen hos de som kommenterar. För att hantera ett budskap eller tanke som ogillas ger man sig ofta på personen med olika invektiv. Skjut inte budbäraren heter det ju, men den regeln gäller inter alls i dessa sammanhang. Och sist kan man konstatera att svensken inte är särskilt lågmäld och heller inte särskilt påläst - utan gärna skriker ut sina åsikter och lika ofta struntar i faktaunderlag.

Kommentarerna på politiska inlägg är verkligen något att läsa om man vill få lite mer kunskap om svenskarna.

Vellinge och flyktingbarnen

Som nu de flesta i Sverige känner till är den kommunala ledningen i skånska Vellinge uttalat emot att ett 20-tal ensamkommande flyktingbarn bor tillfälligt under någon månad i kommunen. Uttalanden från moderate kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman är obevekliga och visar ungefär den attityd man skulle vänta sig från Jimmy Åkesson i Sverigedemokraterna.

I Vellingen finns dock inte Sverigedemokraterna. De behövs helt enkelt inte.

Är det då så mycket att yvas över när det gäller Ljungmans uttalanden? Skall man inte i sann demokratisk anda få uttala sig såhär och som ansvarigt kommunalråd peka på folkets ovilja?

Det är lätt att tycka så - men som ansvarig har man ett bredare ansvar. Man måste grunda sin politik på självklara värderingar som inrymmer respekt för varje enskild människa. Att uttrycka missaktning och bunta ihop människor på detta sätt är oförenligt med alla politiska uppdrag. Ljungman bör uteslutas!