Kalle Anka och socialismen

På den amerikanska detabbsiten Slate (www.slate.com) har Jeremy Stahl beskrivit oss svenskars vana att titta på Kalle Anka klockan 3 på eftermiddagen på julafton. Efter en noggrann beskrivning av denna vana utifrån en rad upptänkliga aspekter kommer han fram till att det är en bisarr företelese detta med Kalle klockan 3. Alltså att halva svenska folket sitter knäpptysta och tittar på gamla tecknade Disneyfilmer.

Det är alltid spännande att ta del av utomståendens uppfattningar om Sverige och svenskarna. Däremot missar han en av poängerna med denna vana. Den har passat socialisternas önskemål om avkristning och sekularisering väl.

När Kalle visades första gången 1959 hade vi en enda och statlig TV-kanal. Parallellt har då landet styrts i decennier av socialdemokrater och kommunister och skulle så göra i ytterligare 18 år därefter.

På socialdemokraternas och kommunisternas agenda har - uttryckt i partiprogram och i andra former - funnits en strävan efter att, för att tala med olika socialdemokratiska partiprogram, lyfta ut religionen och införa en konfessionsfri skola. En allmän misstro mot kristendom och religion i allmänhet har präglat båda dessa partiers program och politik.

Julafton handlar i grunden om att fira Jesu födelse. Det är därför vi firar denna dag. Men några försök att etablera detta i grunden i TV-utbudet i den först enda statliga TV-kanalen och därefter sedan 1969 i någon av de båda statliga TV-kanalerna har inte gjorts under det långvariga socialistiska maktinnehavet. Tvärtom.

För den socialistiska maktapparaten har det passat bra med en urvattning och då fanns plötsligt Kalle där och passade som hand i handske. Harmlös och meningslös och ett enkelt nöje främst för de små.

Själv har jag suttit där närmast varenda julafton kl. 3 sedan tidiga barnsben och i familjeklanen njutit i tystnad och andakt.