I skolan hade vi en kille i klassen som hette A. Han kom från ett till synes ordnat arbetarhem präglat av enkla men hållfasta regler.
A var relativt duktig i skolan och duktig i idrott. Inte så han stack ut eller så, men han var hyggligt med på det mesta. Just att sticka ut, att utmärka sig, var inget som hyllades i hans hem.
Han hade ett visst förakt för den svage - men var märkligt aukoritetsberoende. Han bjussade aldrig på slumpen, men ville gärna ha den av andra. Han var lätt penalistisk och påpekade när folk kom för sent, om de gjorde små misstag och så vidare. Han var snål. Och han var feg.
Det hela ställdes på sin spets när en av klassens ledargestalter R. på en orientering tagit en bit av en markeringsremsa och vår kolleriske gymnastiklärare därför menade att han inte fick vara med i vårt klasslag i den stundande skolturneringen i basket.
Vid ett möte med hela klassen beslutades att om inte R. fick vara med så skulle vi andra bojkotta turneringen.
Sagt och gjort. Turneringen skulle gå av stapeln. Grabbarna i vår klass stod mangrannt inför hela högstadiet och meddelade vår bojkott.
Men då satte gympaläraren i sin aukoritet: - Den som vägrar får sänkt betyg!
Nonsens naturligtvis.
Men vad tror ni hände? Ja, just det. Den fege och snåle A. valde rädd för sitt eget skinn att bryta överenskommelsen och sprang ut på planen. Kvar stod i slutändan endast jag och R. och de som ändå inte var uttagna.
A. var en utmärkt kontrollant och protokollförare. Han var en av de få som njöt i den cirkulerande rollen som "klassens ordningsman". Hans förakt för svaghet i kombination med auktoritetslydnad i förening med hyggligt, men begränsat, intellekt var vämjeligt men lärorikt.
Hårt tillspetsat insåg jag redan då att övergången från denne snåle karaktär till mera otäcka former var hårfin. Han skulle utan vidare kunna administrera i princip vilka system som helst.
A. blev småningom revisor och varje gång vi stött på varandra har han dels ryggat tillbaka inför min livsbana som han fascineras av, del samtidigt letat sprickor och fel i någon mening hos alla våra tidigare klasskamrater. En drift att förkrympa och förlöjliga och dimuniera präglar hans människosyn. Och så skrattar han gärna högt och omotiverat när han utstöter sånt om andra han själv tycker om att höra.
Det har gått bra för A. Inga risker är tagna. Statlig anställning. Pensionssparande, lagom stort radhus, en lagom hustru som ler och säger betydelselösheter. Han är naturligtvis med i styrelsen i den lokala vägföreningen och samlar nogrannt alla protokoll. Bokför. Påpekar. Vill göra karriär i föreningen. Dissidenter skall tas med hjälp av penalistisk formalia. Rädd.
Har Ni stött på sorten?
Jag har. Och förvånats. Att de inte ser att vi ser rakt igenom dem!
Och så detta med hur lätta de är att sätta plats! Lite auktoritet bara.
Men samtidigt så förundras jag över dessa karaktärer. Eller som psykiatriprofessorn Ulf Åsgård sade för något år sedan i Efterlyst när han beskrev just denna snåla, lät inskränkte, rädde, bokförande, karaktären - ungefärligt citat:
"De lider av en form av outredd bokstavsstörning som de omedvetet lärt sig tygla genom noggrann penal hållning till protokollet och som de faktiskt fått viss uppskattning för. Men inskränkt är det".
Så möts vi då och då i livet A. och jag. Han uppträder i olika skepnader. Jag har sett han förut. Jag vet att han inte vet riktigt vilken avsikt han har men han är som alltid driftig och självpåtagen med sin förstora jaguppfattning.
Själv har jag fortfarande inte fått klart för mig: Vart kommer denna karaktär ifrån egentligen? Och så denna iaktagelse: Tänk vad snälla vi svenskar är. Vi tar med A. också - fast bara till en viss gräns förståss.
För hur det än är så är vi svenskar samtidigt ett ganska viljestarkt och påhittigt folk som inte kan föras ner i nogrannt, ofta negativt, bokförda detaljer. Vi behöver kanske A. till en viss gräns. Men skulle A. få styra skulle vi leva i småaktighet.
I slutändan blir han av med sitt inflytande och hålls nere. Normaliseras ned till den hans mamma lärde honom. Sticker inte ut, trygg, ofarlig.
Så kära läsare: Ägna inte mer tid åt A. (jag fick inspiration till detta inlägg efter mailkontakt med B. från samma grundskoleklass! - Hej förresten).
Må gott!
