När två ytterligare soldater från Sverige nu dödats i Afghanistan kommer som ett brev på posten den svenska diskussionen igång - med kända debattörer och många gånger redan på förhand givna och kända argument.
Men i långa stycken kan man säga att hela frågan om svensk militär närvaro i Afghanistan redan är besvarad. Egentligen behöver man inte byta argument kring detta och ställa sig den serie av mer eller mindre svårbesvarade frågor som hela frågan om den militära aktiviteten där väcker.
I grund och botten är det en bra sak att Sverige deltar i detta krig. Det är väl förankrat på alla politiska och folkliga plan och att två soldater dödats ändrar ingenting.
Av de 15-20 länder som deltar på västsidan har Sverige förlorat sammanlagt 4 soldater. Endast Estland har förlorat färre, 3 stycken. Norge har förlorat 5, Danmark 31, Tyskland och Frankrike runt 50 var och så vidare och England runt 240 och flest har USA förlorat. Närmare 1000 amerikanska soldater har fått sätta livet till i detta krig och i långa stycken står antalet dödade egna soldater i direkt proportion till hur många från respektive land som deltar.
Men det som gör ett uttåg nödvändigt för Sveriges del är inte vare sig krigslyckan eller frånvaron av denna, humanitära eller politiska aspekter eller etiska synpunkter.
Utan skälet är att Obama meddelat att från sommaren 2011 kommer USA börja dra tillbaka sina styrkor från området. Man kommer alltså inleda en minskning av sina militära närvaro i Afghanistan redan om ett och ett halvt år.
Blir detta verklighet - och inget talar emot detta - så ändras förutsättningarna allteftersom så radikalt för de små ländernas militära förutsättningar att det blir nödvändigt för också dem att dra sig ur. Länder som Sverige, Danmark, Norge och så vidare kan ju aldrig fylla upp det USA står för. Med USA:s och några av de större ländernas uttåg ökar riskerna markant för de soldater från små länder som händelsvis skulle stanna kvar: All aggression kommer då riktas mot dessa hela begränsade militära styrkorna.
Militären skall alltså bort från Afghanistan och uttåget inleds nästa år. Detta synes vara det faktiska läget och kan rimligen inte innebära något annat än att Sverige av nödvändighet också måste lämna landet.
Vad diskussionen borde handla om är hur det överhuvud skall vara möjligt att påverka utvecklingen i Afghanistan efter västländernas militära uttåg. Hela tanken med att hindra talibanernas återkomst till makten kommer sättas på kanske oöverstigliga hinder när militären lämnat landet.
Men det militära uttåget är nödvändigt och bör inledas inom något år.
